suddenroos

Hej folket,

Precis sprungit in i lillstugan efter träningen och lite käk.

Var i alla fall iväg på kryssning i söndags, självklart ska programmet "färjan" spela in till deras jävla tv-serie just då. Men är ganska säker på att jag inte kommer dyka upp i TV-rutan. Kalle T däremot kan väl ligga i farozonen...

Jag kan egentligen inte säga allt för mycket om kryssningen, efter ett man faktiskt har lovat vissa personer att hålla käften är det här nog inte det bästa stället att nämna allt som hände.
Kan väl i alla fall säga att kryssning var ju redan förstörd innan vi åkte dit.
Vi åker dit, ett par grabbar från lilla Sandviken för att enbart kolla på EMD!
ERIK - MATTIAS - DANNY !

Helt plötsligt meddelar Olle (Dannys brorsa) att vi måste avboka resan. Självklart blir jag väldigt förvirrad, förstår inte riktigt vad som händer. Han lämnar då beskedet att Danny _INTE_ ska med och uppträda.

Vad gör man då?

Faller självklart ner i gråt och vet inte riktigt hur man ska kunna återhämta sig efter detta.
Efter stöd från många så lyckas vi till slut komma iväg till kryssningen och kan väl säga att den var väl ändå helt okej!

Dagen efter, måndag... Kan i alla fall säga att jag aldrig, jag menar aldrig någonsin mått så dåligt jag mådde då.
För att sedan åka buss hur jävla länge som helst medans kräkattackerna bara blir fler och fler...
Jag klarar bussresan bort till Gjyttmo(eller vad fan det heter), för att sedan hoppa in i den bil som Luddes syrra fixat så att vi kan komma hem i tid till träningen(Jo, man var ju jävligt taggad på det då).

Hur som helst, hoppar in i bilen, börjar må lite bättre efter att ha slängt i sig en macka.
Börjar närma oss Gävle bro, vi har ungefär en 25minuter på oss då att vara ombytta och klara för att träna.
Jag ställer då frågan till Ludde, "Om jag måste spy, vill du att vi ska stanna, eller ska jag spy i bilen för att vi ska hinna till träningen?"

Väldigt berättigad fråga tyckte jag vid den tidpunkten, men vi stannar självklart och det är bara att köra ner fingarna i halsen. Men självklart händer ingenting och eftersom vi inte har tid att vänta är det bara att hoppa in i bilen igen.

Klarar mig resten av resan fram till Jernvallen, springer upp för att göra sig i ordning att träna. Fort på med grejorna, taggar till som aldrig förr.

Tränaren samlar ihop folket och säger de mest smärtsamma man kan höra vid just det tillfället med tanke på hur man mådde.
"Yes grabbar, vi har matchfria i helgen, eftersom ni vilat ett par dagar nu så ska vi ha en riktig genomkörare den här träningen"

Känner redan då hur kräkattackerna börjar komma.

Jag måste faktiskt säga att jag är jävligt stolt över mig själv att klarat av det träningspasset för att sedan komma hem och lägga mig i duschen i cirkus 1 timme för att må lite bättre...

Vill bara avsluta mitt första egna blogginlägg med en hyllning till en person vi saknade väldigt mycket på kryssningen....

// Sudden